Frågor & Svar
Här får du svar på de vanligaste frågorna gällande din badrumsrenovering.
Genomsnittspriset för en komplett badrumsrenovering i Stockholm ligger normalt sett runt 225 000 kronor. Det är dock viktigt att notera att prisnivåerna kan variera betydligt, från cirka 160 000 kr upp till över 400 000 kr, beroende på olika faktorer. Dessa priser är innan eventuella rotavdrag, vilket kan minska kostnaden med cirka 30 000-75 000 kronor per person. Om ni är två personer som äger bostaden kan ni få en minskning av kostnaden på upp till 150 000 kr. Rotavdragets storlek är beroende av arbetskostnaden för renoveringen.
En normal badrumsrenovering med oss tar vanligtvis cirka 4 veckor från byggstart till slutbesiktning. Vi tillhandahåller dock en individuell tidsplan för varje projekt.
I priset ingår arbetskostnad, byggmaterial, avfallshantering och andra kringkostnader. Det omfattar allt utom plattor och badrumsinredning. Efter renoveringen erhåller kunden kvalitetsdokument och en 5-årig garanti.
Ett badrums tekniska livslängd anses vara cirka 15-25 år, vilket är tiden då tätskiktet normalt sett klarar av att skydda mot fukt. Efter denna period kan en badrumsrenovering behöva genomföras. Det är dock viktigt att notera att äldre badrum, även de som är 30-60 år gamla, kan vara i gott skick utan tecken på fuktskador när de besiktigas.
Ett lättstädat badrum uppnås genom att ha större plattor som minimerar fogar, dolda rör, vägghängd toalettstol och väggmonterade badrumsmöbler. Det är bra val för att underlätta städningen och bibehålla en ren och fräsch yta.
Du kan bo kvar i din bostad under renoveringen förutsatt att du har tillgång till en extra toalett/badrum. Under de inledande rivningsdagarna kan det vara högt ljudnivå, men i övrigt kan du fortsätta bo hemma.
Ja, det kan gå.
Torra utrymmen:
För att säkerställa att angränsande plattor inte blir skadade bör man kratsa ur fogen runt plattan innan den mejslas bort. Använd skyddsglasögon.
Våta utrymmen:
Här måste man även säkerställa att ett nytt tätskikt blir korrekt applicerat om det följer med den bortmejslade plattan samt att det nya får ett överlapp mot det befintliga tätskiktet i enlighet med tätskiktstillverkarens anvisningar. Detta är en komplicerad operation som inte alltid går att utföra. Det finns dock inget generellt förbud mot bryta och reparera ett tätskikt. Samråd med tätskiktstillverkaren.
Som beställare bör man alltid noggrant samråda med sin entreprenör vid tillskjutande markfukt.
Konstruktioner med tillskjutande markfukt innebär att man har en betongplatta med direktkontakt mot mark som saknar underliggande/ utvändig isolering. Det betyder att inträngning av fukt utifrån i form av diffussion kan transporteras genom konstruktionen utan att stoppas upp.
Undantag kan i dessa fall medges från kravet att samtliga vägg- och golvytor i ett våtrum ska förses med godkänt tätskiktssystem.
Grundtanken är att man i dessa utrymmen begränsar tätskiktets utbredning till golv- och väggytor med kraftig vattenbelastning t.ex. duschplats. Fördelning av ytor med eller utan tätskikt bedöms i det enskilda fallet. En förutsättning för ytor som lämnas utan tätskikt är att de består av mineraliskt material.
Annat att tänka på i utrymmen med tillskjutande fukt:
Vill man ha golvvärme i oisolerade utrymmen måste produkten vara avsedd att användas i fuktig miljö. Golvvärme i kombination med tillskjutande markfukt och dålig isolering ger upphov till komplexa frågeställningar om t.ex. oönskad fuktvandring och dålig värmeekonomi. Rådgör därför alltid med såväl entreprenör som systemleverantör.
Även beträffande andra material såsom flytspackel och spackel är det av största vikt med rätt materialval och att detta görs i nära samråd med leverantören.
Även valet av plattor är viktigt i utrymmen med tillskjutande fukt. Generellt skall man undvika alltför stora plattor och alltför smala fogar. Rekommenderad maxstorlek för plattor är 30×30 cm (900 cm2).
1990 förändrades förfarandet när det gäller provmetoder och krav för typgodkännande av golvbrunnar. Bl.a. blev de anpassade för anslutning till moderna tätskiktssystem för keramik. De godkända tätskikten är även provade mot typgodkända golvbrunnar.
Därför ska alltid brunnar äldre än från 1990 bytas vid renovering. Liksom givetvis alla brunnar som är defekta på något sätt.
I vissa fall kan situationer uppstå då generella regler inte alltid kan tillämpas i sin helhet utan speciella lösningar måste skapas med hänsyn till omständigheterna på platsen. Sådana lösningar skall endast genomföras efter överenskommelse mellan entreprenör och beställare.
Som entreprenör har man en upplysningsplikt att informera sin beställare om eventuella byggnadtekniska fel och brister. Där fel och bristerna inte kan lösas enligt gällande regler och krav leder detta till avsteg från Branschreglerna. I dessa fall ska det upprättas en avvikelserapport. Entreprenör ska med hjälp av leverantör eller projektör finna en ny teknisk lösning, för det specifika fallet. Detta för att entreprenör ska kunna utföra avvikelsen och hela entreprenaden fackmässigt.
En avvikelse är ett avsteg från gällande regelverk eller monteringsanvisning, vilket idag kräver dokumentation i form av en avvikelserapport med bilagor.
Avvikelse Generellt
- En avvikelse är ett avtal mellan entreprenör och beställare
- En avvikelse ska utföras fackmässigt, oftast i samråd med leverantör
- Egen lösning = eget konstruktionsansvar (bevisbörda, lika bra eller bättre)
- En avvikelse är inte samma sak som felutförande
- En avvikelse kan i vissa specifika fall vara en tekniskt bättre lösning än BBV.
Ja, på golv. Övriga utrymmen så som tvättstuga, gästtoalett samt rum med VV-beredare ska förses med tätskikt på golvet.
Tätskiktet viks upp ca 50 mm på väggen. På väggen behöver man inte tätskikta.
Normalt ska man inte behöva besiktiga ett våtrum som är utfört av ett behörigt företag där man fått ett Kvalitetsdokument. Om man misstänker att ett arbete är felaktigt utfört på något sätt ska man alltid börja med att påtala saken för sin entreprenör. Kommer man då inte överens kan det vara lämpligt att kontakta en oberoende besiktningsman. Efter besiktning får du ett besiktningsprotokoll som tar upp eventuella fel som upptäckts. Protokollet är ett juridiskt dokument som beställaren kan hänvisa till vid reklamation eller vid en rättslig tvist.
Ja, I branchreglerna (BBV) finns inget mått angivet för brunnens placering och det behöver därför inte vara ett fel eller avvikelse om brunnen ligger något närmare väggen än 200 mm.
Det ska dock gå att täta den enligt tätskiktsleverantörens anvisning på det aktuella avståndet. Annars är det ett fel.
Måttet 200 mm finns i Säker Vattens branschregler. Som entreprenör är det därför lämpligt att informera beställaren om detta så att denne kan ta beslut om avvikelse gentemot VVS-installatören innan tätskiktet appliceras. Brunnens placering bör noteras i kvalitetsdokumentet som en ”övrig upplysning” alternativt en hänvisning till VVS-installatörens avvikelsenotering.
Nej, BBV gäller endast när keramik ska användas som ytskikt.
De tätskiktssystem som provats och godkänts av BKR är avsedda för användning under keramiska beklädnader och även fästmassan är en del av det godkända systemet.
Vill man ha andra ytskikt i våtrummet, t.ex. microcement eller liknande, och ändå använda ett keramiskt tätskiktssystem måste man kontakta leverantören för ett godkännande. Man kan inte hänvisa till BBV i dylika fall och det ska heller inte utfärdas något Kvalitetsdokument.
Microcement innefattas inte i normen SS-EN 14411.
Ja, du kan ha ett plant golv in till våtrummet. Dock ska det alltid finnas ett uppvik av tätskiktet.
Eftersom tätskiktet ligger under keramiken kan den vikas upp till nivå med det keramiska ytskiktet, det betyder att tröskeln kan vara i samma höjd som det keramiska golvet. Har du ett keramisk golv i det anslutande rummet kan tätskiktet vikas upp i fogen mellan de två golven.
Ja, du kan ha elgenomföringar i alla delar av våtrummet. Dock är det högre krav om den är i plats för dusch och bad. En elgenomföring i plats för dusch och bad ska vara nödvändig för platsen och ska utföras med en rörböj-VPS.
Andra elgenomföringar bör vara fixerade och täta, samt ha en diameter på minst 16 mm. Det finns ett undantag för tätning och det gäller för infällda apparatdosor vid dörr i våtzon 2.
Det kan fungera men är egentligen en fråga om materialval och skall därför alltid stämmas av med materialtillverkaren. På väggar i våtutrymmen måste man säkerställa att det bakomliggande konstruktionen kan bära den dubbla vikten keramik.
Metoden innebär inte en renovering i ordets rätta bemärkelse men får betraktas som ett vedertaget alternativ för kosmetiska förändringar. Viktigt: om denna metod används för att rätta till ett bakfall så är inte problemet löst i grunden. I branschreglerna framgår under punkt 4.2, BBV 21:1 att golvlutning mot avlopp skall finnas såväl i underlag för tätskikt som i ytskiktet.
Ja, det är fullt möjligt att till exempel ha delar av väggarna kaklade och andra delar målade.
Man måste då förhålla sig till de olika branschregler som gäller för respektive ytskikt. Här är det viktigt att tänka på att skapa överlapp mellan de olika tätskiktssystemen i enlighet med såväl branschregler som systemtillverkarens anvisningar. Det är också viktigt att man är noga med samordningen mellan de olika yrkesgrupper som är inblandade.
Tänk på att kvalitetsdokumentet inte gäller för de delar av väggar som är målade.
Bra höjd för spegelns/spegelskåpets överkant brukar vara 190-197 cm från golv, eller 130cm från golv till spegelns underkant.
Detta ger en lämplig placering för att användarna ska kunna se sina ansikten och överkroppar i spegeln utan att behöva böja sig. Det är dock viktigt att notera att dessa höjder kan variera beroende på personliga preferenser och individuella behov. Det rekommenderas att ta hänsyn till användarnas längd och behov vid placeringen av spegeln för att säkerställa en optimal användarupplevelse.
Standard höjd på duschblandaren är mellan 110 och 120 cm från golvet. Den vanligaste höjden är 110 cm. Denna placering gör det enkelt och bekvämt att nå och använda duschblandaren utan att behöva böja eller sträcka sig.
Standardhöjd för badkarsblandaren är 70–90 cm från golv. Den vanligaste höjden är 85 cm. Höjden är beroende av badkarets höjd.
Generellt sett brukar tvättstället med eller utan kommod placeras på en höjd mellan 85 och 90 cm från golvet. 85cm är det vanligaste höjden. Denna höjd anses vara ergonomiskt och bekväm för de flesta användare.
En rekommenderad placering för en tvättställsblandare för inbyggnad är vanligtvis mellan 17 och 21 cm ovanför tvättställets överkant. Denna placering anses vara ergonomisk och bekväm för de flesta användare.
En rekommenderad sitthöjd för en vägghängd WC är vanligtvis cirka 45 cm från golvet. Detta ger en bekväm sittställning för de flesta användare. Samtidigt rekommenderas en bredd på minst 70 cm för att ge tillräckligt med utrymme för att sitta bekvämt och röra sig fritt.
Det är viktigt att notera att dessa rekommendationer kan variera beroende på individuella preferenser och behov. Vissa personer kan föredra en något högre eller lägre sitthöjd baserat på deras egen längd och komfortnivå. Detsamma gäller för bredden på WC-stolen, där vissa personer kan behöva mer utrymme beroende på sina specifika behov.